Medlemsresa Rumänien 2018

Medlemsresa Rumänien 2018

Utsikt över Bukarest

Fredag 14 september
Landar på eftermiddagen i ett soligt Bukarest. +28 grader. Nära 40 förväntansfulla FEI-are stiger rakt in i rundtursbussen. Den allmänna uppfattningen om Bukarest var nog ganska vag. Men det visade sig, att det var en tvåmiljoners storstad med en stadsmiljö som påminner om Paris. 10-våningshus med stuck, boulevarder med plataner och fina parker, som i Paris. MEN … ofta ett eftersatt underhåll på många håll. Tät trafik, mestadels Dacia-bilar.

Efter incheckning och drink på vårt utmärkta Hotel Mercure, följde en gemensam vandring med guide i Gamla Stan. Tack och lov så hann inte kommunisten Nicolae Ceausescu riva allt – ”endast” 50 000 bostäder föll på 80-talet. Men det som var kvar i form av restauranger och klubbar räckte gott för våra behov. På anrika Caru cu Bere i Gamla Stan väntade vår middag, vi fick prova på det traditionella rumänska köket. Bästa husmanskost! Restaurangen byggdes 1899 och således yngre än vår verksamhet inom FEI (1888). Mycket lyckad kväll och några gick hem direkt, andra inte.

Parlamentspalatset, världens näst största byggnad

Parlamentet

Parlamentet

Parlamentet

Lördag 15 september
Bra sängar och de flesta var pigga vid frukosten. Sedan gick färden till världens näst största byggnad (endast Pentagon är större) – Parlamentspalatset, mitt i staden. Byggdes på 80-talet på order av president Ceausescu, 700 arkitekter och 20 000 personer jobbade i skift för att få de 1 100 rummen klara. Men så blev det inte, Ceausescu avrättades 1989, men bygget fullföljdes och blev klart 1994. Ingen har någonsin bott där, idag fungerar det som Rumäniens parlament. Vi fick en guidning i representationsvåningarna och fick storögt ta del av all storslagenhet.

Lunch på egen hand i Gamla Stan som vi lärt känna kvällen innan. Inkastare på de olika ställena gjorde sitt bästa för att fixa bord åt alla och envar.

På eftermiddagen var det dags för ett studiebesök på en batterifabrik – Prime Motors, eller som de själva benämnde verksamheten: A leading European manufacturer for electric drivesystems and electric energy storage systems. En synnerligen talför CEO berättade att frälsningen var nära, just med deras grejer. Kanske lite för tekniskt snack tyckte de som inte var civilingenjörer inom elektronik. Kvällen var fri och utnyttjades på bästa sätt kan man gissa.

Peles Castle

Brasov

Söndag 16 september
In i bussen på morgonen, färd mot norra Rumänien, mot Karpaterna och Transsylvanien. Via slingrande vägar kom vi till vårt första stopp, slottet Peles Castle i Sinaia som var sommarresidens till kungliga familjen fram till 1947 (när kommunisterna tog över). 170 rum. Makalöst vackert inbäddad i den alpina miljön. Nu hade vi fått smak på slott och herresäten, färden gick sedan vidare till Busteni och slottet Cantacuzino (byggt i mitten av 1800-talet). Trerätters lunch i vackra slottsvalven. Kan rekommenderas, så även utsikten över Karpaterna.

In i bussen och en kort färd till vinproducenten Rhein Azuga, där vi lärde oss hur man gör mousserande vin och hur man buteljerar flaskorna. Provsmakning på gårdsplanen i den underbara sommarvärmen. En och annan köpte även med sig en flaska, alltid bra att ha.

Sedan färd mot staden Brasov där vi skulle övernatta. Först ett intressant besök i The Black Church, en ståtlig gotisk katedral, som fick namnet efter en brand. Som väl var så klarade sig själva kyrkofundamentet. På det medeltida torget i anslutning till kyrkan var det marknad. Kontanter var det som gällde. Två övernattningar på ett närliggande hotell.

Med uttänjda magar samlades de flesta på kvällen på den närliggande rumänska restaurangen, för att senare somna ovaggade. Dock hann en del även att prova andra vattenhål i närheten. En bra dag.

Den högt belägna fästningen Rasnov

Draculas slott

Måndag 17 september
Transsylvanien, detta enorma område i norra Rumänien som ständigt varit invaderat av grannländer och varit föremål för folkvandringar under århundraden, är känt för sina täta skogar, slingrande floder och intressanta mineraltillgångar. Spännande att få se det med egna ögon.

Buss till staden Rasnov på morgonkulan, en timmes färd. Besök på den gamla fästningen, eller snarare fortsatt bergsklättring efter traktorfärd uppför några kilometer. Härifrån hade man förr spaning på annalkande invasioner. Innan den 140 meter djupa brunnen grävdes var taktiken att svälta och ”törsta” ut de som förskansat sig i fortet. Arma människor.

Färden gick sedan vidare till orten Bran och till slottet som byggdes på 1200-talet av Tyska Orden. Där bodde enligt legenden greve Dracula. Återigen bergs- och trappklättring. Spänningen på topp. Hur var det egentligen med Dracula? Om vi blev klokare eller ej, är ännu inte uppklarat. Bra lunch – trerätters som vanligt. Utbudet av souvenirer var imponerande, alla med olika Draculamotiv. Något för pynthyllan där hemma.

På kvällen avskedsmiddag på restaurang Belvedere, som namnet antyder var det en hänförande utsikt och middagen levde upp till allas förväntningar. Torbjörn, som varit en gudabenådad reseledare, blev avtackad av föreningens ordförande, som vanligt på ett elegant sätt.

Zarnesti björnreservat

Två björnar i reservatet

Del av gruppen i björnreservatet

Tisdag 18 september
Sista dagen inleddes med besök i världens största björnreservat Zarnesti, där ett 100-tal björnar räddats undan fångenskap och elände. Här gick de fritt på området som totalt var 69 hektar. Höga stängsel med el på båda sidorna gjorde oss och björnarna trygga. Föredömligt ordnat.

Hög tid att åka till flygplatsen 18 mil bort, via slingrande bergsvägar. En efterlängtad kisspaus blev det till slut, där alla på snabbaste sätt rusade iväg. Och på rekordtid hade de flesta fått i sig en varm macka och något drickbart. I god tid kom vi till flygplatsen och checkade in på Blue Air, ett av de två rumänska flygbolagen. Det andra heter Tarom och var det vi flög till Bukarest med. Vi hann alltså att prova båda.

Sammanfattning och reflektioner av författaren
Intressant att få besöka ett land som var ockuperat av kommunisterna i 40-talet år och se hur de på ett fasansfullt sätt förstörde samhället. Som väl var så börjar marknadsekonomin att återta det som brutits ner, men det tar tid. Rumänien är medlem i EU sedan tiotalet år, det hjälper till att förnya landet och man hoppas att få medlemskap även i EMU. Rumänien är ett land som har alla förutsättningar att återfå sin forna storhetstid. Tids nog. Resesällskapet bestod av pigga och raska FEI-are. Inget knorr. Bara vänskap och glada miner. Bättre än så blir aldrig en ”sällskapsresa”. Tack för att jag och hustru Gunilla fick följa med.

Gunilla och Christer Ridström

Tolkat av medlemmen och f.d. läraren Christer Ridström. Foto Christer Ridström, Ivan Isendor, Leif Persson